Vi hör om det. Vi läser om det. Vi erfar det. Den svenska vården krackelerar och kan inte ta emot sina sjuka medborgare i den utsträckning som behövs. Idag har jag talat med flera personer som behöver akut hjälp med mediciner, inläggning, krisstöd och ingenstans finns hjälp att få inom ramen för Landstinget.

Vad har hänt med vår stolthet från förr. Duktig personal, gott om sjukhus och platser……ett minne blott. Personalen, framför allt våra sjuksköterskor, är fantastiska och det är svårt att förstå hur vi kan tappa så många anställda på så kort tid. Ett stort stöd för alla protesterande barnmorskor och undersköterskor på förlossningsavdelningarna. Underbemannat och slitsamt.

Men vad med de patienter som väntar på sin cancerbehandling eller alla som jag träffar med anorexia som måste läggas in? 3-6 månaders väntetid innebär att en del hinner att dö under väntetiden.