När jag var yngre brydde jag mig inte om Valentines day men det förändrades efter jag kom till U.S.A. Dagen är lite av ett dubbel-eggat svärd eftersom det blir väldigt tydligt om man är singel och inte får några vackra rosor en dag som denna. Så lika glad som man blir när man är kär i någon lika ledsen kan någon annan bli när en relation gått i kras eller när man inte funnit partnern i sitt liv.

Hur ska man då tänka? Det bästa i en relation är i början när förälskelsen slår till och man lever på luft och vatten. Man är blind och går på rosa moln eller så kan man kalla det för akut sinnesförvirring , förälskade tenderar till att glömma det mesta.

Så vad vill jag komma med det? Ni som ingen har, har det bästa kvar!