Tiden går och det var ett bra tag sedan Ylab startade på Drottninggatan. Numera är vi väl etablerade på Östermalm och vi trivs som fisken i vattnet. Tiden med knepig hyrsvärd och undermåligt lokalunderhåll är över (hoppas vi) och vi älskar våra nya lokaler med fönster och ljus i varje vrå.

Det är människorna som gör atmosfären

Ylabs hemlighet är inte lokalen. Det är vad som fyller lokalen som är unikt. Dekor som handplockats förvisso men människorna slår allt. Vi har fantastiska kunder som skänker oss glädje men även låter oss dela sin sorg ibland. Idag var det en sådan dag. När en medmänniska lider vore man inte människa om man inte kände för personen i fråga. Det gör vi Ylabbare för vi är tacksamma varje dag vi för förtroendet att göra en hälsoberikande insats.

Ortorexia atletika

Sent ikväll var det dessutom möte angående ortorexia atletika. Det man säger inte finns om man lyssnar till Linn Hårdman och KÄTS. Jag vet inte vad alla personer som sitter framför mig just nu, som kom på kursen idag eller som hade en räcka av samtal och träning idag ska kalla sig för? Varför denna jakt på oss näringsidkare som bara försöker vara ett stöd för de som brutalt kastats ut från den offentliga vården och inte ens får ett erkännande. Att det inte finns en medicinsk diagnos är inte skäl gott nog för att ignorera en grupp som faktiskt finns.

Fanns inte bulimi innan 1995? Fanns inte hetsätning innan 2013?