Internationella Olympiska kommittén (IOC) tillsatte för drygt fem år sedan en expertgrupp som fick utvärdera Female Athlete Triad, ett tillstånd karakteriserat av ätstört beteende, frånvaro av menstruation och benskörhet. Expertgruppen kom fram till att det fanns betydligt fler fysiologiska avvikelser och psykologiska symtom samt att det drabbar både män och kvinnor.
Eftersom ätstörningar är ett laddat begrepp beslöt man sig för ett nytt namn nämligen Relative Energy Deficiency Syndrome (RED-S). Precis som namnet indikerar la man fokus på den relativa energibrist som uppstår mellan energi in respektive ut. I blickfånget är naturligtvis aktiva idrottsutövare som på grund av detta försämrar sin prestationsförmåga och tillika hälsa.

Ylab har arbetat med Ortorexia Atletika i drygt 18 år nu och känner väl till den obalans som uppstår. Idag tar vi emot idrottare från gymnastik, basket, konståkning, handboll, innebandy, fotboll, tennis, simning, kampsporter, ishockey, bandy med många flera idrotter. Långt ifrån alla som kommer har hamnat i relativ energibrist av en slump utan det finns en rad psykosociala faktorer som påverkat deras val av mat och träningsupplägg.
Kärt barn har många namn men det här barnet är inte kärt alls. Det är ett uruselt tillstånd med stora hälsorisker och extremt psykiskt lidande. Relativ energibrist låter lite ”futtigt” men det var just den avdramatiseringen man ville åstadkomma.
Referens: Mountjoy et al. (2014). The IOC consensus statement: beyond the Female Athlete Triad – Relative Energy Defficiency in Sport (RED-S). International Journal of Sports Medicine, 48, 491-497.
Klart man kan döpa om ”ätstörd” till nåt som låter lite mera ”fancy”. Men. Det är vad det är. När man tagit sin målsättning eller motivation så långt att man blir rädd för att äta. När man måste förbränna allt man äter. Är man tyvärr störd vare sig man vill erkänna det eller inte.
Ett tillstånd man behöver hjälp och vägledning för att ta sig ur. Man kanske inte ens är medveten att man skapat en obalans. Men en störd hjärna. Kan inte hjälpa en störd hjärna.
Måtte kunskapsnivån över detta tillstånd öka inom idrottsvärlden. Men även i samhället. Då kan man tidigare upptäcka när det börjar gå snett.
Gränsen är osynlig. Och när man väl gått vilse. Är det lång väg tillbaka. Rädsla. Är den starkaste känslan en människa kan känna. Och den är svår att övervinna.
GillaGilla
Så klokt svarat. Tack för den fina förklaringen.
GillaGilla