Få saker är så roligt som att ge presenter men huruvida mottagaren tycker det är lika roligt att få presenten är inte givet. Det finns både vett och etikett när det gäller presenter och i tillägg till det har vi kulturella skillnader när det gäller att erbjuda något till någon annan.

Ta exempelvis detta exempel: ”Jag orkar inte mer. Vill du äta upp det som är kvar”? I Sverige går det nog bra i de allra flesta fall att säga på det sättet, men i vissa kulturer är det närmast oförskämt. För ”varför vill du ge mig det du själv inte vill ha? Med andra ord, vissa tycker att ju mer åtråvärt det är för dig desto mer uppskattas det.

Det finns många liknande exempel på hur vi uttrycker det: ”Jag har bakat en tårta, absolut inget märkvärdigt men tänkte att du kanske vill ha? Vi skulle nog kalla det ödmjukt men i andra kulturer skulle det nog låta bättre med ”Jag har bakat världens godaste tårta, det tog mig sex timmar och tänkte ge den till dig”.

Den grundläggande frågan att besvara är: vill du ge bort något som du själv tycker om eller vad du tror mottagaren tycker om?

En annan fråga är vad man gör när man får något som man egentligen inte vill ha eller kanske redan har. De flesta tackar nog artigt och låtsas som om man tycker om presenten medan man i vissa andra kulturer inte ser det som något problem att ge presenten vidare till någon annan lite senare.

Bröllopslistor är ytterligare något att fundera över. Att gå in i en butik och fråga efter vad brudparet vill ha är vanligt i USA bland flera andra länder. För mig känns det märkligt eftersom jag gärna vill ha det där överraskningsmomentet, vilket inte infinner sig när man går efter en önskelista.

Nåja, en sak är i alla fall säkert, den present som inte hör samman med någon helg eller födelsedag utan ges en helt vanlig dag för att man tänkte på personen och köpte något med hjärtat, det är den present som uppskattas allra mest.

Jag fick häromdagen en flaska fin Champagne och ett litet träd som jag uppskattade mycket för det kändes personligt. Jag och min man älskar bubbel och trädet är så rätt. Dels för att jag ser vikten i kunskapens träd men inte minst eftersom jag arbetar mycket med personlighetsträd. Så var så säker, Champagnen dricks upp och trädet står nu på min hylla i matsalen där jag ser det varje dag.

Så ett jättestort tack till Jessica och Elliot (som slog in paketet så fint dessutom).