Efter alla år med elitidrott respektive fitness har jag upptäckt en fundamental skillnad när det gäller fokus, utöver det inlägg som jag gjorde häromdagen gällande uppgift eller ego-fokus. Det kan tyckas som en liten detalj men det är det inte. Det är snarare vad som skiljer en toppidrottare på världsnivå från övriga elitidrottare. Om man jämför med fitnessträning är skillnaden enligt mig ännu större.

Elitidrottare på den absoluta toppen, OS och VM vinnare, smalnar av sin uppmärksamhet betydligt mer än de på lägre nivåer. De går in i sin kokong och noterar inte vad som händer runt omkring. På ett gym ligger ofta uppmärksamheten på mobilen, spegeln eller andra som befinner sig i närheten.

Om man jämför med de som drabbats av Ortorexia atletika finns en annan avgörande skillnad, elittoppen bryr sig enbart om vad som kan kontrolleras och lämnar resten därhän. Ortorexi präglas dessvärre av förväntansångest vilket är förväntade negativa konsekvenser som möjligen kan inträffa i framtiden. Man har med andra ord mest fokus på det som inte går att kontrollera.

Ortorexi