Många av oss förknippar pepp med en entusiastisk PT eller instruktör som hejar på med fulla lungor men vad är pepp egentligen? Är det inspiration eller motivation? Är syftet att inspirera eller motivera? Vanligtvis är det guld värt att ha någon som puffar på när man gör sina sista reps och är nära att ge upp. Då blir pepp som bäst för man orkar ju lite till. Pepp är även bra när inspirationen tryter en regnig och kall november morgon då man tänkt ta sig ut och springa.

Men hur är det när någon skriker ”tjugo till” till någon som faktiskt inte har förmågan att utföra tjugo till? Blir det peppande då eller känner man sig lite misslyckad som inte körde alla gånger trots positiva rop?

För att bli en bra peppare måste man kunna avgöra vad personen som man tränar faktiskt klarar av. Räcker styrkan? Begränsar rörligheten? Har man sovit tillräckligt för att kunna göra svårare övningar? Är man på hugget eller bara ”överlever”? Något att fundera på inför helgen kanske.