Jag är inte så mycket för tröstmat utan mer för att vara kvar i känslan som uppkommer om den är adekvat för vad som hänt. Är det frustration försöker jag lösa problemet istället för att trösta mig med mat. Men finns det tröstmat så finns det ju även tristmat som en del anammar och kanske även trotsmat exempelvis om man vill provocera.

Varför ska mat vara ett medel som på något sätt ska vad?? Belöna något tråkigt? Verkar ologiskt tycker jag. Mat äter jag för det är nödvändigt för överlevnad, gott och en social företeelse. Tröst hittar jag någon annanstans.