Idrottslig träning syftar till att bibehålla eller förbättra prestationsförmåga. Numera finns en ”elitmotionsgrupp” som många gånger hävdar att syftet istället är att bli trött och slutkörd efter varje träningspass. Sedan när har trötthet blivit ett träningsmått?

I många fall finns ett underliggande syfte nämligen att bli uppskattad. Den som som blir rejält trött får positiv bekräftelse från omgivningen medan den som inte tar ut sig helt istället riskerar att uppfattas som slö och att inte göra sitt bästa. Knappast ett rykte som någon vill ha.

Självfallet är även syftet att bränna maximalt med energi för den här gruppen vilket går stick i stäv med idrottares träningsmål. Som idrottare är man ganska tillfreds med att ha krafter kvar efter en match. Man kan vinna utan att göra slut på all energi i ett flertal sporter. Det är ju inte ett faktum att den fotbollsspelare som kollapsar på plan efter matchen gjorde den bästa insatsen.

Bra teknik betyder att man sparar energi som håller hela tiden ut. Bra taktik kan innebära samma sak. Träning har tyvärr kommit att alltmer handla om ”bantning till snyggare kropp och Sparta-liknande image”. Om tröttast vinner vinner den som dör. Tveksamt.

Pro träningshjälp