På tal om hunger

on

Jag fick en fråga om hunger och mättnad och tänkte att det säkerligen är fler som undrar hur det fungerar med hunger. Det finns i princip två olika system för hunger, det homeostatiska och det kogni-limbiska systemet. Det första handlar om ett rent fysiologiskt system där lågt blodsocker spelar in som en slags visseblåsare för att energidepåerna sinar. Kolhydrater lagras som glykogen i lever och muskler och sedan finns det glukos i blodet. När muskelglykogenet sinar pytsar levern ut från från sina lager i form av glukos. När leverlagret sinar sjunker blodsockret vart eftersom och vi känner av det i form av trötthet, irritation eller nedstämdhet. Vid det här tillfället är även bukspottskörteln med i spelet för dess glukosreceptorer står tomma. Får vi i oss kolhydrater fäster sig glukos på bukspottskörtelns receptorer och insulin frisätts redo för att bistå så att glukos omvandlas till glykogen och leverns lager fylls på igen. Men i de fall vi istället tar sötningsmedel riskerar vi att dessa molekyler parkerar sig på glukosrecetorerna och vi ökar fettinlagringen istället. Kroppens system söker alltid efter jämvikt så när energin är låg startar hunger och när vi fått tillräckligt känner vi oss mätta.

Så var det då det andra kogni-limbiska systemet som handlar om tankar och känslor som namnet antyder. Vi kan tänka på något gott som vi minns och få saliven att börja tillta trots att vi inte har brist på energi. Våra känslor får oss att äta det vi suktar efter och det är ingen fara och färde för vi nöjer oss när vi ätit det vi kände för. Beroende på den energimängd som vi intog så kommer vi äta mindre nästa måltid eller helt enkelt bli hungrig senare.

Stopp och belägg kanske du tänker. Är det inte risk att vi får i oss för mycket? Jag skulle vilja säga att de som riskerar att äta för mycket av det goda som man längtar efter, är de som förbjudit detta goda och känner skuld efter ett övertramp. Många överviktiga menar att ”det är kört i alla fall den här dagen så bara att äta på”. De med ätstörningar eller ortorexi (för att inte tala om LCHF) dränerar ofta kroppen på kolhydrater och när man sedan äter det har man svårt att stå emot intag av snabba kolhydrater.

Märk väl, man går inte upp i vikt vare sig av socker eller fett eller specifika livsmedel. Man går upp när man legat på energiöverskott under minst en vecka och inte för att man åt glass en dag. Man går ner i vikt för att man legat på energiunderskott och de som har svårt att se detta är de med anorexia eller ortorexi. ”Jag har ätit jättemycket” respektive ”jag har ätit pasta” kan beskriva tankar som inte har någonting med den fysiologiska verkligheten att göra.

Hunger och mättnad fungerar utmärkt tills man börjar planera, kombinera och/eller räkna kalorier då det ofta går åt skogen.

I övrigt hämmas hunger av ångest och mättnad av värme, därav anledningen till att man inte är hungrig direkt efter träning då kroppstemperaturen är förhöjd.

Kommentera