Vi lever våra liv med fasta tider, bestämda datum och regler uppstaplade i kolumner men själva livet hör egentligen mer till hur vi upplever allt. Våra känslor och uppfattningar är ofta relativa det vill säga det vi upplever jämförs med något som vi erfarit tidigare.

Ta exempelvis det här med att ha mycket att göra. Efter en stressig period uppskattar vi verkligen den där lediga stunden. När vi i covidtider sitter hemma och isolerade kommer vi att uppskatta fikastunden ute mer än någonsin.

Ett annat exempel är löneförhöjningen som man fick tidigare som var riktigt generös men nu det här året blev det inte lika mycket och då känns det helt plötsligt inte lika bra.

Exempel från mig skulle inte vara sig lika om jag inte tog något exempel från träningsvärlden och där finns det hundratals exempel att välja på. En dålig prestation efter veckor av fantastiska dito och vips så blir vi lite låga. En dag då vi inte orkar lika mycket som igår, samma sak men är det verkligen vettiga tankar?

I min värld bör man se träning lite mer långsiktigt och gärna relativt. För levde jag i den absoluta världen där ett poäng var ett poäng (nja bedömning kunde haverera ibland). Men i livsperspektivet är det nog skillnaden mellan vad jag åstadkom förr, räknat i år, och nu som har betydelse. Jag är ganska ointresserad av att jämföra mig med andra eftersom jag tränar för min egen skull.

Filosofiska tankar en solig dag som denna.