Ett av de märkligaste fenomen som jag känner till är förnekelse, det vill säga när man emot alla odds ändå tror att en risk endast gäller alla andra och inte en själv. Ta exempelvis de 8 personer som gått igenom isen de senaste dagarna, trots alla varningar om att isen inte går att lita på. Bilder på folk som åker skridskor i närheten av öppet vatten exempelvis, kan risken bli mycket tydligare än så?
Detsamma gäller ortorexia atletika eller ätstörningar som anorexia där tio procent inte överlever. Majoriteten sa just ”det händer aldrig mig” men det gjorde det ju. Ortorektiker med frakturer, hjärtarytmier och en muskelmassa som bryts ner av kroppens överlevnadssystem, trots det tror man att det inte gäller sig själv utan bara andra personer. Trots att man redan blivit drabbad förnekar man att det kommer att upprepas igen.
Detsamma gäller corona, det drabbar inte mig för det är bara äldre som dör menar man. Om man påtalar att det finns yngre (Adam Alsing var inte gammal) och flera med långvariga problem med ork och rörelse, så skjuter man risken ifrån sig.
Det tråkiga med både Ortorexia atletika, anorexia eller corona är att man kan göra något för att förebygga att man blir drabbad men som så ofta så är det modet som sviker.
Ångest gör sitt till eftersom man tror att ett ändrat beteende kommer att bli värre än eventuella symtom. Jag skulle önska att man se livet med mina ögon. Med åren har jag sett ortorektiker som går sönder, tar livet av sig i depression eller anorektiker som svälter ihjäl. Rökare som dör i lungcancer, alkoholister som får fettlever, ortorektiker som får hjärtsvikt, hetsätare som får stroke……
Vissa sjukdomar är genetiska och de kan vi drabbas av utan att vi påverkat detta men det är ändå viktigt att framhålla att svälta och träna sig till utmattning defentitivt inte stärker kropp eller själ utan snarare sänker det immunförsvar som ska skydda mot virus, bakterier och andra livsstilsrelaterade sjukdomar.
En av de vanligaste kommentarerna som jag hört är ”jag trodde aldrig att det kunde hända mig” ”vad gör jag nu”? Ja säg det. Det gäller att få insikt innan det är för sent.
Yvonne Lin 