Runners World hade för ett ta sedan en artikel om en ultralöperska som var gravid i vecka 33 och om hur hon fortsatt att springa men inte så mycket, bara tio mil i veckan. Det finns en hel del som beundrar personer som den här kvinnan även om en hel del andra blir betänksamma. Många undrar om det verkligen är klokt.
Hennes eget argument var att det är okey så länge man mår bra. Personligen tycker jag att man kanske bör fundera på om det är bra för fler än en själv, kanske kan man ägna en tanke om vad som är bäst för det växande barnet?
Jag har arbetat med träning och graviditet sedan början av åttiotalet när min väninna och tillika partner i Jane Fondas Workout introducerade gravida-träning i USA. På den tiden i USA och även hemma i Sverige när jag introducerade träning för gravida här var vi fortsatta måna om att barnet skulle må bra. Med åren har det tyvärr handlat alltmer om mammans rumpa, lår och mage efter graviditeten vilket är sorgligt värre.
Idag har vi specifika Gravida program på Ylab. Personlig träning, samtal och förberedelse för förlossning, föräldraskap och komma i form efter barnafödande. Tyvärr möter vi alltför många kvinnor med Ortorexia atletika som inte kan sluta träna och därför går ner i fettvikt under graviditeten. Bra kanske någon tror men så är inte fallet. De cirka 12 kg som man bör gå upp fyller en funktion och de som gladeligen säger att de bara gått upp ex. 6 kilo har gått ner i vikt. Har barnet fått tillräckligt?
Flera av dessa kvinnor mår extremt dåligt efter de fött. De är magra och utmärglade med symtom starkare än någonsin. Många trodde att ”bara jag får barn så kommer ortorexin gå över” men det gör den inte. Man låter kost och träning gå före sitt eget barn….och pappan.
Yvonne Lin 