Idag blev jag intervjuad av Claes Åkeson och Ricard Norman på Sportstudion som hade skidor på agendan. Bland annat frågade de om vad jag tyckte om att man ställer de aktiva på vågen varje vecka. Jag har naturligtvis respekt för att man håller koll på de aktivas status och prestationsförmåga, det är deras jobb men som vanligt blir jag fundersam när man väger aktiva.

Det är inte bara skidåkare som står på vågen, gymnaster brukar få göra detsamma. Min tveksamhet ligger i att man enbart har det fysiologiska perspektivet för ögonen. Vad händer med de aktivas tankar och beteenden när de får ett mått på rätt eller fel varje vecka?

Idag har Ylab fullt av idrottare som drabbads av ortorexia atletika, det vill säga missmatch mellan träning och kost så till den grad att prestationen och välmåendet går ner. Det psykiska lidandet är stort hos de som är i extrem undervikt och tränar hårt. Dessutom syns inte den extrema svälten när man mäter med våg eller BMI, det är för trubbiga mätinstrument helt enkelt.

Flera forskare, bland annat Sungot-Borgen med medarbetare, har konstaterat att BMI inte ska användas på idrottare och vi håller med. Vi ser samma missvisande resultat i våra analyser av relation mellan BMI och fettprocent efter att vi studerat över 9000 mätningar.

Torsdagen den 23 september läggs inslaget ut och jag har ingen aning om vilka de intervjuat. Men dessa skärpta gossar lär komma upp med ett och annat.