Att äta samma sak, vid samma tid och med samma energimängd kan aldrig bli rätt för den som önskar hålla sin vikt. Anledningen är att vi aldrig kan beräkna vad vårt energibehov är. Vi rör oss ju olika mycket dag för dag (och vem vet hur mycket vi rört oss under natten). Energiförbrukning är mer än bara träning och promenader. Varje gång du kliar dig i huvudet, byter position med mera så kräver kroppen energi. Energijakten har gått så långt att vissa inte längre kan sitta ned när de äter eller arbetar (medan andra knappt rör sig alls).

Om vi inte vet hur mycket vi exakt behöver, hur kommer det sig då att vi räknar de antal kalorier vi tänkt stoppa i oss? Dessutom samma mängd mer eller mindre varje dag. Hur gör vi då när det är 35 grader varmt på sommaren och minus 25 på vintern? Kyla betyder att kroppen måste öka energiproduktionen för att samtidigt producera värme. Det gör att vi troligtvis behöver mer energi om vi vistas mycket ute.

I öst har man klurat ut det hela genom yin och yang. En sorts mat på vintern och en annan på sommaren. Man balanserar holistiskt,  både till det egna behovet, men även till den yttre miljön. Vit respektive röd ginseng för olika säsonger med andra ord.

Nu tror jag inte att man behöver åka till Kina för att få lite kostförnuft. Om det är högsommarvärme känns en sallad utomordentligt bra till lunch, men hur känns en glass i smällkalla vintern? Varm mat som en het soppa exempelvis är fullt naturligt på vintern även i vårt land. Kall mat på sommaren.

Till sist men inte minst, aptiten trycks ned vid värme så lusten att äta minskar. Det är en anledning till att man inte är hungrig direkt efter träning, även om energidepåerna är låga. Efter tre kvart till en timme har vi däremot kallnat något och hungern kommer smygande.

Att lyssna på kroppen kan ibland vara bättre än rigida kostplaner med fagra löften.