Ibland är det svårt att förstå varför det verkar som att ortorexia atletika ökar igen. Vanligtvis handlar det om någon information som gått ut, tävlingar som föranlett viktminskning eller anhöriga som tröttnat. Den senaste veckan är det många som hört av sig. Vad är det som gör att man tar hjälp? Att man lider tillräckligt mycket är det vanligaste men fram tills dess är det ofta tankar som ”det gäller inte mig bara andra” som gör att man tar kontakt för sent. I andra fall kanske man vaknar först när skolbetygen rasar, man mister jobbet eller förlorar sin partner.

Det är en tung belastning att leva ihop med någon som har ortorexi. Som sambo är det kanske extra svårt att acceptera att den man älskar inte kan tänka sig att ligga kvar i sängen en söndagmorgon utan måste ut och träna. Det gäller för övrigt ofta julafton och andra helger också.

Som sambo känner man sig ofta nedvärderad och oattraktiv vilket naturligtvis inte är fallet men hur man än förklarar det så är sambo nummer två. Träningen går före och man är ivrigt påhejad av andra ångestdrivna träningspersoner som tycker att det är helt ok att rata familjen för träningen. En kontrast till idrottare som ofta skulle vilja vara hemma oftare än de kan.