Min sandsäck och jag

Det finns en följeslagare genom alla mina träningsår som jag inte tackat nog för allt han gjort – min sandsäck. Den har hängt med troget när jag flyttat runt mellan olika träningsanläggningar från Döbelnsgatan till Markvardsgatan och därifrån vidare till Luntmakargatan (som ni ser älskar jag Vasastan). En tur till Theresgate i Oslo och sedan St Göransgatan. Så blev det Drottninggatan och numera Artillerigatan. Jag har haft en fantastisk möjlighet genom att alltid ha en egen träningsanläggning att gå till.

EN VÄN I MOTGÅNG OCH FRAMGÅNG

Sandsäcken har varit min vän i alla situationer. Det var den som fick fart på kickarna och den som bidrog till min VM vinst. Jag slog på den när jag var glad liksom ledsen för att inte tala om när jag var frustrerad. När livet var tufft en gång i tiden sov jag på studion och hade säcken som alibi när snickarna kom strax efter fem. Dom tyckte jag var entusiastisk men jag var mest sömnig. I ur och skur har min sandsäck fått stå ut med mig och det bär mig emot att byta ut den mot en modernare variant. Vi har ju följt varandra genom livet. Dags att vara tacksam.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.