När föräldrar kommenterar sina barns matvanor handlar det ofta om att man ser till ”nyttigheten”, mer grönsaker, vikten av att äta frukost och så vidare. Bra så, men det kan vara en riskabel väg man väljer om de positiva uppmaningarna övergår i negativa förmaningar, som att exempelvis avråda från att äta godis, glass, läsk och skräpmat. Vissa går så långt att man begränsar intag av socker och till och med kolhydrater i tron om att vuxnas bantningsidéer kan överföras på barn. Så är det naturligtvis inte. Växande tonåringar behöver mycket energi för tillväxten, flickor mer av kolhydrater och pojkar mer proteiner för att ge ett exempel. Sedan är det en självklarhet att barn och ungdomar bör få i sig de näringsämnen som behövs. Barn ska inte ha energibalans de ska ligga på plus för att kunna växa.

Ett problem är att det finns ett samband mellan bantande föräldrar och ätstörda barn, först och främst mellan mammor och döttrar. Under åren som jag arbetat med ätstörningar och ortorexia atletika är historierna om bantande eller kostreglerande föräldrar mer en regel än ett undantag. En förälder som står framför spegeln och klagar på att man känner sig tjock inför sina barn, föräldrar som går på diet tillsammans med sina barn, viktsamtal efter jul och semester och så vidare; det kan signalera  att man bör vara missnöjd om man går upp i vikt. Det finns, enligt min uppfattning, all anledning att beakta kost ur fler än  ett näringsfysiologiskt perspektiv . I samma stund som man nämner ett förbud undrar barn varför. Är vi redo att ge ett hälsosamt svar?

Ett exempel; Dagis beslutar att barn inte längre ska få ta med en låda glasspinnar när de fyller år. Detta eftersom det anses vara onyttigt. De får ta med sig frukt i stället. Man slutar även med saft som ersätts med gurkvatten. När Kalle 6 år fyller år och säger ”jag fyller år idag, vem vill ha en banan” – hur låter det? Och vad svarar man på frågan ”vad är det för fel på glass, det är ju jättegott”? Glass bör man inte äta för då kan man ……………………..???

Barn hör och tänker mer än vi tror så låt oss hålla vuxentankar för vuxna.