De allra flesta psykiska ohälsotillstånd innefattar destruktiva känslor. Känslor som uppkommit på grund av destruktiva tankar som i sin tur bottnar i pessimistiska tolkningar av vardagen. Den som försökt ändra på sina tankar vet att det kan vara svårt och kanske är det för att man oftast sätter fokus på den negativa känsla som man lider av och mer sällan på lösningar.

I ortorexivärlden är det vanligt att man börjar sin behandling med att önska en lösning som sällan går att uppfylla. I alla fall inte så fort och enkelt som den som önskar tror. De vanligaste önskemålen är ”ta bort mina tankar” eller ”ge mig en mat- och träningsplan”. Inget av dessa går att uppfylla i en handvändning, inte minst eftersom många har varit sjuka i flera år.

Pepp brukar vara något som fungerar bra när man är lite positiv och behöver elda på glädjen. Om man däremot är deprimerad kan pepp få en motsatt effekt. Den drabbade upplever istället att omgivningen inte tycker att det finns någon god anledning till att vara nedstämd. Känslan blir att kraven på att ”rycka upp sig” ökar.

Att försöka lösa en persons nedstämdhet med logiska argument är ingen vidare idé. Bättre är att fundera på om personen bara vill prata av sig eller faktiskt ha konkreta råd. Det är inte så dumt att låna ut sitt öra ibland och faktum är att den som lyssnar alltid lär sig något. Att hela tiden bekräfta hur dåligt personen mår är inte heller en god idé för man riskerar då att befästa eländet. Jag tror att det många gånger räcker med att visa att man bryr sig och finns till hands när det känns jobbigt. Kanske rekommendera professionell hjälp om det går för långt och åt fel håll.

Men viktigast av allt, när du ser någon som mår dåligt, våga fråga.