Konsten att berömma

Ibland har jag funderat över varför vi är så urusla på att berömma oss själva. Vi borde ta efter amerikanarna mer och se till att vi inte bara berömmer andra utan även oss själva. Om vi tycker att vi är Good enough så duger det tillräckligt bra för att vi ska kunna stärka vår självkänsla och självtillit och kort sagt, må bättre.

Den förbaskade Jantelagen har gjort oss för mesiga. Vi vågar sällan säga att vi gjort något bra utan förminskar ner betydelsen till tur eller ”inte så märkvärdigt”, ”alla kan väl det” ”andra är bättre”.

Om det inte är Jante som får oss att inte våga sticka ut (utanför kollektivet) så berömmer vissa sig alldeles för mycket istället. Alla kändisar som blivit kändisar för att de blev kändisar typ. De kan egentligen inget speciellt men de är kändisar så då måste dom vara bra.

Att ge beröm är viktigt men ge till de som förtjänar att få beröm, allt annat är kontraproduktivt. När någon gör något som är mindre bra, var ärlig men paketera budskapet om hur illa det var på ett sätt så att personen kan ha nytta av informationen.

På samma sätt gör du när det gäller dig själv. Beröm dig när du klarat av en utmaning som var tuff. Inse fakta när något gick mindre bra men gräv inte ner dig i en grop. Misstag är till för att bli bättre och duktigast är de som gjort flest misstag i sitt liv.

Kommentera