Den mentala energi som vi är villiga att investera för att nå ett mål beror inte enbart på den belöning vi tror vi kommer att få utan även på andra faktorer såsom exempelvis vår upplevda sannolikhet i att vi kommer att kunna nå målet.

Även om vi står inför en tentamen är avgörande för slutbetyget, vilket man kan tycka borde höja ambitionsnivån rejält, så kan motivationen hämmas om vi tror att läraren ändå inte kommer att sätta ett högt betyg av andra orsaker än kunskapsnivån. Man kanske har kommit på kant med läraren och misstror dennes förmåga till objektivitet.

Ett annat exempel är mat och träningsstörningen ortorexi. Målet att bli frisk kan vara lockande och starkt med ambitionen kan dämpas av tron att ”frisk” är synonymt med en förfallen kropp utan synlig muskulatur. Vår individuella tolkning av målet är av största betydelse för vår vilja att satsa.

En annan faktor som påverkar vår vilja till att satsa är vår känsla av kontroll över själva processen som leder till målet. Att följa direktiv som jag inte kan kontrollera i omfång och takt får de flesta att ge upp i förtid. Om målet dessutom inte upplevs som enbart positivt lär den mentala insatsen bli låg. Ett exempel på detta kan vara sedvanlig ätstörningsbehandling (inte ortorexibehandling) där man exempelvis sätter viktökningsmål ett kilo per vecka. För ett flertal drabbade är blotta tanken avskräckande.

Kort sagt kan man säga att människan lägger mer energi och ansträngning på något som man upplever sig ha kontroll över, både gällande mål, process och sin egen förmåga.