Le och du ska se

Glädjen finns där du minst anar det. Det gäller bara att upptäcka den. Den som kurar ihop sig i blåsten känner inte den fantastiska känsla som vind i håret kan ge. Den som vänder blicken mot marken missar löven som faller och alla härliga människor som passerar på vägen. Jag minns en  satt jag på gamla anrika PUB mitt i Stockholms city och fick för mig att le mot alla människor som kom upp för rulltrappan som vätte mot det fik där jag satt. Många tittade lite förundrat på mig medan de allra flesta log tillbaka. Framför allt gjorde alla äldre personer det och jag undrar om det var för att de sällan får några leenden. De är nog ganska ensamma.

Hundar och barn skänker glädje

När min väninna berättade hur hon brukar bjuda sina pensionärsgrannar på kaffe ibland blev jag glad. Det fanns glädje i den berättelsen. Glädje behöver inte vara mer svårfunnen än så.  Något som alltid gör mig glad är hundar. De är så personliga på något sätt och det gör mig glad att bara se dom. Min dotter tycker att det är pinsamt när jag försöker få kontakt med främmande hundar och man kan ju undra varför det är lättare att ”prata” med hundar än människor i allmänhet. Detsamma gäller små barn. Bedårande skapelser som gör en glad (undantaget när de inte skriker när jag sitter på ett fik och läser).

Vardagsglädje

Just nu känner jag mig glad för att det är bra musik på radion och min man har just frågat om ska gå ut på stan. Så enkelt det är att bli glad. För att inte tala om lite senare när jag lägger mig i bubbelbadet med en bra bok. Livet har sina stunder.