Att personer med Ortorexia Atletika är överaktiva är inte längre någon nyhet men hur skiljer sig detta mot ADHD kan man undra? Faktum är att ADHD kan vara en inkörsport till ortorexi som välkomnar extrem träning som något positivt och beundransvärt. Troligtvis beroende på att man är ovetande om ortorexiträningens negativa effekter.

Medan Ortorexi innebär ett tvångsmässigt förhållande till rigida kost- och träningsprogram ter sig ADHD många gånger som den raka motsatsen. Man har svårt att planera och organisera sina vardagssysslor, är ofta glömsk och ofokuserad och kan helt plötsligt lämna en situation där det förväntas att man är kvar. Exempelvis kan man lämna en middag mitt i middagen eller vända ryggen till någon som man håller på att prata med.

Med andra ord skiljer sig ADHD och Ortorexi åt på flera väsentliga plan. ADHD karakteriseras i det stora hela av ouppmärksamhet, impulsivitet och hyperaktivitet. Ortorexi karakteriseras av selektiv uppmärksamhet på allt som i princip stödjer ”träna mer och undvik onyttiga livsmedel”, rigiditet och oförmåga att vara spontan.