Igår var en dag i kulturen och idrottens tecken. Jag var på Konserthuset och lyssnade på två av vår tids mest framstående musiker, violinisten Janine Jansen och pianisten Alexander Gavrylyuk. De tillhör det allra yppersta skiktet artister och de spelade som förväntat helt magiskt.

På kvällen var det dags för #Judogalan 2019 som hölls mitt i centrala Stockholm på ett fashionabelt hotell. Det var så trevligt och som vanligt slogs jag av hur välorganiserat Judon är i jämförelse med många andra kampsporter. Man är dessutom hövlig och artig vilket kanske låter som något självklart men i kampsportens värld förekommer ganska mycket ruff, gap och skrik. Jag har varit med om att en tränare skriker och gapar på SM och har själv blivit hotad av testosteronstinna killar.

Nåja, tillbka till judogalan. Jag satt brevid en representant för tävlingsverksamheten och det lät som ljuv musik när han berättade hur det kom sig att judon vuxit sig så stor som den är idag. Man såg tidigt att det var tränarutbildning som behövdes varpå han gick igenom de olika strukturella förändringar som de gjort. Väl genomtänkt och det bar frukt.

Utvecklingsstege liknande denna var något jag själv inte lyckades förankra i ett kampsportsförbund där jag verkade en gång i tiden.  En talför klubbägare i det förbundet menade att utbildning inte alls behövdes och även andra i styrelsen höll med. Det var första gången på alla mina år inom idrottsrörelsen som jag hört att man anser att idrottsanpassad utbildning var överflödigt. Att satsa på tävlingsverksamhet när det inte finns tränare ute i landet verkar lite besynnerligt i mina öron. Men, men det kanske finns andra goda idéer, vem vet.

Judons strategi verkar i alla fall ha fungerat och organisationen fortsätter att växa. Kanske mest för att de är självkritiska, ambitiösa och framåtsträvande. Jag hade i alla fall väldigt trevligt och framför allt fick jag stifta bekantskap med en kvinna i förbundet som hade spännande projekt på gång. Det handlade om balans och fallprevention vilket verkar ligga helt rätt i tiden.

Anna som Anatoli hjälpt till att coacha fick utmärkelse för bästa kvinnliga judoka så det var kul. Roine fick en utmärkelse som passar den eldsjäl han är, ovärderlig för SPIF.