Tillbaka på jobbet igen och förundras över hur många som säger att det är skönt att julen är över. Man talar om julstressen, att man ätit för mycket, om stillasittandet och diverse ”onyttigheter” man ätit. Det är för sorgligt.

En gång i tiden var Jul förenat med frid och en skön ledighet. En tid med familjen och god mat. En tid då vi gladdes åt att vara tillsammans och umgås. En tid då Kalle Anka var lika viktigt som julskinkan. Nu har skinka blivit ett skällsord och vi kanske bör inför termen ”skinkskam”. Skämmas bör kanske även de som ger sig ut på vägarna och åker bil till julfirandet? Ska vi lovorda alla som åt grönkål och svalt sig under julen eller är det dags att inse att vårt liv är kort och vi bör unna oss ledighet, mat och dryck bland vänner innan det är för sent.

Vem minns en person för att denne var ”bra på att äta lite”?

Jul är en fin familjehögtid där alltför många är ensamma. Att minska ensamhet och svält för de som lider är var vi bör ha vårt fokus istället för självanklagelser. Medmänsklighet mår man betydligt bättre av än svältkost.