Min gamle kinesiske tränare lärde mig en hel del om träning men den största behållningen kom inte från alla övningar som jag fick med mig. De starkaste minnena var den vägledning han gav mig gällande mitt förhållande till träning. Av honom lärde jag mig att sluta jäkta och ”träna för livet”. Jag insåg istället att träning är något som ska vara för hela livet.
Träning är en förmån, något som jag poängterat flera gånger här på bloggen. Det ska skänka glädje och förhoppningsvis utveckla oss som människor, inte bara fysiskt utan även mentalt. Träning innebär att vi ställs inför nya problem, särskilt om vi tränar tekniskt krävande aktiviteter. Ibland har jag haft elever som säger ”jag kan inte göra den där övningen, jag klarar inte det” och så vidare. Men så är det ju med träning – man gör det för att lära sig det.
Må bättre
Träning är inte det man gör för att visa andra att man gör det. Inte heller en skrytaktivitet som får människor att se upp till en. Låter det konstigt? Kanske är det det men faktum är att jag tränar för att jag tycker om själva processen, det vill säga det jag gör. Jag mår inte bra ”efter träningen” – jag mår bra under träningen. Självklart fanns det gånger under elittiden då det kändes tungt men då var det bara att äta, sova och återhämta sig så löste det sig.
Man är inte lat utan man är klok
Numera är det alltför många som anser att man är lat när man vilar men jag skulle vilja säga tvärtom. Man blir piggare och får mer energi till att kunna prestera ännu bättre på nästa träning. Ortorexia Atletika är en farsot som får alltför många personer att må dåligt. Sluta klaga på dig själv och gläds åt den fantastiska kropp som du fått.
Yvonne Lin 