Att ge upp är något som de flesta av oss gör någon gång i livet, vanligtvis för att vi märker att uppgiften är för svår eller för att vi tappat motivationen för att fortsätta. Ibland infinner sig även konkurrens såsom när en vän till mig nu ger upp sin elitkarriär för kärlekens skull. Att ge upp något till förmån av att man får något som man tycker är bättre är inte smärtsamt på samma sätt som när man ger upp något för att man helt enkelt inte klarar av utmaningen.

Den absoluta majoriteten av de fantastiska människor som jag träffat inom idrotten eller numera träffar i mitt jobb är tålmodiga och uthålliga. De når sina mål om än med olika insatsnivåer. Men de flesta av alla idrottare når inte det VM eller OS som de strävade emot eftersom konkurrensen är stenhård.

För andra handlar det om att övervinna en svår sjukdom och kanske kämpa sig igenom en behandling som ibland kan kännas tyngre än de symtom som det sjuka tillståndet innebar. För den nedstämde kommer ”att ge upp” vara synonymt med att man är en misslyckad person vilket självfallet inte är fallet. Belastningen totalt sett, vad som skulle göras och i vilket kontext, var kanske för hög?

Andra väljer att lägga skulden på sitt avbrott på yttre faktorer såsom lång resväg, ekonomi eller nya förutsättningar i livssituationen. Vissa söker istället efter syndabockar när utmaningen är som störst, vilket brukar vara när man utmanas i sina befästa tanke- och beteendemönster. Trots lovord och framgång i flera steg blir det helt plötsligt andras fel att man misslyckas. Vilka som får bära hundhuvudet kan variera från partner till chefen eller till behandlare och arbetskamrater.

Det här kanske inte låter så etiskt men det är försvarbart eftersom det handlar om att skydda sig själv och sin självbild. Hur det än är blir det lättare att säga att man ger upp på grund av yttre omständigheter än ett inre motstånd. För mig och andra inom psykologifältet är det här vardagsmat och vi bemöter det sällan om vi själva står i skottgluggen. Det viktigaste är ju att personen i fråga inte hamnar i konflikt och bränner framtida broar för att ta hjälp igen.