Behandling för de med anorexia består generellt av en matplan, träningsförbud och utskrivning när man kan äta mat enligt schema och har nått en målvikt. Det här upplägget passar inte, enligt min mening, för de med ortorexi eftersom det leder till ångestnivåer långt över det man kan acceptera som mänskligt.

Stödjande åtgärder kan även det diskuteras, särskilt när det handlar om att föräldrar till minderåriga som uppmanas till att agera polis och bevakare. Enligt min uppfattning och erfarenhet bör föräldrar vara föräldrar och inte övervakare. Att en förälder bor på en 24/7 avdelning luktar personalbrist snarare än familjeinvolvering.

Den som har problem med ätande känner sig redan studerad och bedömd så varför infektera relationen mamma eller pappa och barn? Föräldrar har dessutom sällan kompetens till att förstå ortorexins komplexa tankegångar varför styrning och tvång ofta leder till familjekonflikter.

Jag tror fortfarande på att föräldrar är som allra bäst när de älskar, skyddar och förlåter sina barn för de snedsteg som de tar. En sak är säker, den som får ortorexi låter symtom ta över deras egna egenskaper och blir definitivt inte trevliga att umgås med. De kan försätta en hel familj i kaos.

Idag hade vi en dylik situation när den drabbade inte har någon insikt alls i att man behöver hjälp från sjukvården. Trötta och utmattade föräldrar som inte längre orkar kämpa och ett barn som sakta glider mot allt sämre överlevnadsodds. Tröstlösa och tragiska förlopp där ingen går ut som vinnare.