En ny bok har just kommit ut på marknaden. Samma forskare som jämförde läsk och sockerbitar i ett tidigare inlägg (sök på socker så hittar du inlägget). Den här gången kan jag hålla med om vissa påståenden som att man skulle kunna kalla det fejk när ett livsmedel som kallar sig något, de facto knappast innehåller det som livsmedlet marknadsför det som. Champinjonsoppa där det knappt finns några champinjoner exempelvis.

Däremot tycker jag att det är beklagligt när man börjar föra in näringsfattiga livsmedel som ”fejk” för det stämmer ganska illa. Att något saknas i näringsväg betyder inte att det är fusk. Kaffe innehåller ingen näring men kan knappast kallas för fejk för att ge ett exempel.

Vi håller nog alla med om att näringstät mat är nyttigt men det betyder inte att näringsfattig mat är onyttig.

Jag blir även lite betänksam när författaren i den ena stunden misskrediterar forskning baserat på självrapportering och forskare för att inte vara ödmjuka samtidigt som hon själv indikerar att vissa produkter (i detta fall äggula) skulle kunna bota obotliga tillstånd som ögonsjukdomen som skadar gula fläcken. Hon nämner att bra koststudier kostar runt 12 miljoner kronor och att dessa pengar sällan finns. Ska vi tolka det som att de egna studier om fejkmat som gjorts inte håller de vetenskapliga mått som hon själv propagerar för?

Nåja,ännu en kostbok på hyllan som kan oroa läsaren för att göra fel.