Ortorexia Atletika en trist historia

on

En orolig mamma

Varje dag ringer oroliga ortorektiker eller anhöriga på min jobbtelefon. Var går gränsen? När är man sjuk? Vad kan man göra åt det? För ett par dagar sedan var det en orolig mamma som ville att vi skulle försöka prata med sonen som inte ville ta hjälp för sina problem. Jag ringde upp (något jag alltid försöker att göra). En enkel fråga – har du fått hjälp? Vill du ha hjälp? Är svaret ja kommer en rad följdfrågor. Den här unga mannen var minst sagt ångestladdad när jag ringde. Jag hade lyckats ringa exakt när han skulle äta och det blev panik.

En panikslagen ortorektisk son

För den som är frisk är det svårt att förstå varför ett telefonsamtal skulle leda till panik. För den som arbetar med det eller själv haft problemet är det enklare att förstå paniken. En fördröjning leder till att man äter på fel tid. Då blir intervallet mellan det målet och nästa för kort och det ger panik. En annan orsak är att man får äta vid så få tillfällen att ett mål är som en helig andakt och det var just den andakten jag störde.

Skrik, tjut och gråt i luren vilket efter ett senare samtal ledde till att han tog hjälp. Insikten i att det inte kan vara friskt att man får en panikattack för att en måltid försköts i tio minuter infann sig tack och lov.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.