Dadlar i en trapp

På löprundan i morse blandades sött och surt. Jag blev glad när jag hörde skratt och reflekterade över varför jag aldrig tidigare tänkt på att vi kallar ”Sea Gull” för skrattmås. De skrattar ju faktiskt. Jag fick bromsa in ganska kraftigt när några sothönor skulle korsa parkvägen. Fick stanna helt när den sista i kolonnen verkade bli rädd för gruset och stod länge och funderade som det såg ut. Dagens naturupplevelse för en äkta asfaltstockholmare.

Ätstörningar skuggar en solig dag

Sedan det sura, i trappen och en bra bit inpå löpspåret låg tuggade dadlar som spottats ut. Vem utom anorektiker tuggar och spottar? Kanske samma unga tjej som satt på pråmen vid Norr Mälarstrand igår, i vintermössa och parkas utan dryck medan andra satt med vin i t-shirt och gladdes åt värmen. Eller så var det någon med Ortorexi som gått in i ett anorektiskt förlopp. Vem vet. Men sorgligt är det om man inte kan äta och träna för glädjens skull.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s