Energi, näring och vätska är A och O för en idrottare på grund av den mycket omfattande träningsmängden. Idag är det många elitmotionärer som tränar snudd på lika mycket och intensivt men som dessvärre inte beaktar betydelsen av mat på samma sätt som en idrottare. Idrottare kan träna ett par pass om dagen och till synes året om men det som många verkar missa är att det finns vilodagar och perioder för återhämtning.

Protein- och kolhydratsbehov

Energisubstrat är viktiga och vanligtvis ligger en idrottare på 1,2 – 1,7 g protein och 6-10 g kolhydrater per kilo kroppsvikt och dag, med viss variation beroende på typ av idrott. Resten av energin bör komma från fett vilket är viktigt för att upprätthålla energibalansen. En allsidig och varierad kost innebär även ett ökat intag av vitaminer och mineraler vilket brukar räcka för de flesta. När det gäller vätskeintag klarar man oftast av ett vätsketapp på 1,5 liter men vid längre pass bör vätska, natrium och kolhydrater tillsättas.

Ortorexia atletika, idrottsanoreksi eller REDS?

Ätstörningar är vanligare inom idrotten än utanför (men få studier har gjorts på elitidrottare kan tilläggas). Idag talar man om ”relativ energibrist” istället för ätstörningar i syfte att dämpa stigmatiseringen och få fler manliga drabbade att ta hjälp. Vi får se vad utfallet blir efter den namnändringen som gjordes av den internationella olympiska kommittén.

Om träningens syfte är att vara så trött som möjligt ligger det nära till hands att kalla det bantning.