Ett område som de allra flesta av oss tycker vi har något att säga om är barnuppfostran. Ett annat område är hälsa och träning. Oavsett om vi har utbildning, erfarenhet eller ej så har vi som regel alltid en uppfattning.

Under de år som jag arbetat med träning och hälsa, men inte minst efter det att jag själv fick barn, berör det mig djupt när jag känner att barn far illa som en konsekvens av vuxnas beteende. Här är några av de händelser som jag reagerat mycket starkt på.

För mer än tjugo år sedan såg jag en pappa sparka sin son rejält i baken för att han inte tog sig över övergångsstället snabbt nog. Den gången hotade jag pappan med en spark (emotionellt och inte genomtänkt  för att vara kampsportare).

För några år sedan var jag och min man och åt frukost på ett café. En mycket stressad mamma stod vid disken medan en 7-8 årig flicka passade sin lillebror. När mamman frågade vad hon ville ha och hon sa ”en fralla” blev svaret ”det är för mycket socker”. Flickan var snuvig och hostade och det var kallt ute, kanske en anledning till att hon svarade mamman att hon att hon ville ha varm choklad. Svaret fick mig att tappa både haka och talförmåga. ”Fattar du ingenting, ska du bli så tjock så att du inte kommer igenom dörren” löd svaret. Den här gången var det min man som hindrade mig – för barnens skull. Visst hade jag kunnat förvärra situationen men det gör ont när man ser eller hör kommentarer som bygger grund för rädsla för en tjock kropp, rädsla för att göra fel och rädsla för att inte duga om man äter fel.

Vi har valt att skaffa barn. Barn väljer inte sina föräldrar däremot.