Ibland funderar man över hur vissa behandlingsmetoder kan vara evidensbaserade trots att patienterna inte blir fullt friska eller än värre, får andra problem efter behandlingen. Ta exempelvis behandling för anorexia. Det låter självklart att man måste få upp vikten eftersom man svälter sig till döds annars. Men finns det inte någon mer human väg än att tvångsmata? Kanske inte eftersom man fortsätter år in och år ut på samma sätt.

Tvång kan ju vara allt från sond och dropp till att man inte får lämna avdelningen innan man gått upp i vikt. I vissa fall finns även bestraffning om man inte äter upp i tid. Det här leder till betänkligheter, i alla fall i mitt fall. Det betyder ju ofta att man tvingas att äta i fullskalig ångest och har man inte betingat ångestresponsen tidigare så lär man nog koppla den mat man äter under tvång till ångest.
Bara en tanke en söndag som denna när jag haft en del terapisamtal och även zooomat med anhöriga. Trist ämne men kanske nödvändigt.
En kommentar Lägg till