Jag sitter och läser Socialstyrelsens rapport om utvecklingen gällande psykisk ohälsa bland barn och unga vuxna. Cirka tio procent av pojkarna och femton procent av flickorna har någon form av psykisk ohälsa. De vanligaste diagnoserna är depression och ångestsyndrom.

För flickor mellan 10 och 17 år har depression fördubblats på åtta år vilket är skrämmande läsning. Detsamma gäller för pojkar även om förekomsten är lägre. Även ångestsyndrom har mer än fördubblats för pojkar och flickor mellan 10 och 17 år.

Vad döljer sig bakom diagnoserna?

Det framgår inte av rapporten vad som möjligen kan ligga bakom diagnoserna men det skulle inte förvåna mig om ätstörningar och ortorexia atletika är en bidragande orsak. Uteslutande av kolhydrater och svält resulterar i lägre serotonin vilket ger depression. Energibrist och svält leder även till förhöjda halter av kortisol vilket är förknippat med stress och oro.

Fram tills det finns bättre forskningsunderlag får vi fortsätta att fundera på om det är ett diagnostiseringsproblem, om samhället blivit hårdare, om motståndskraften hos barn blivit lägre eller om det är det nya kommunikationssamhället som möjligen ställer till det.

Eller är det kanske all skrämsel gällande en planet som dör, brist på arbete, svårigheter att få bostad, höga lån i framtiden, rädsla för att bli tjock och osund som ligger bakom?