Man kan inte annat än bli bestört när man var och varannan dag möter barn och tonåringar som följer bloggare som är sjuka. Bloggare som har allt från panikattacker eller ätstörningar och som lyckats att normalisera psykisk ohälsa som något som är okey att leva med. Det här är helt galet!
Barn som följer idiotråd gällande mat och träning och får höra att panikattacker, depression och att ”ibland må inte så bra” är inte utan risk. Att om och om igen tala om hur det är att vara sjuk gör att dessa barn vill vara som bloggaren, det vill säga lika sjuk. Bloggarna har inget juridiskt ansvar men etiskt är det absolut inte försvarbart. Att uppmana till en livsstil som gjort en själv sjuk är under all kritik.
De senaste två veckorna har jag träffat fem 12-åringar som mår mycket dåligt. Dom svälter sig genom att äta ”nyttigt och träna” och tror att det är naturligt och okey att må dåligt för XX gör ju det. Att man hetsäter och spyr eller visar upp sina panikattacker – till vilken nytta och hur hälsosamt är det?
Ni som är förebilder för barn och ungdomar, vågar ni ta på er ansvaret för vad ni överför för tankar och beteenden på barnen?
Yvonne Lin 