Idag har jag fått det förklarat för mig att mycket av motståndet mot ortorexi från den etablerade forskningsvärlden, eller kanske snarare ätstörningsforskningsföreträdare, beror på att man irriterar sig på själva benämningen. För mig är detta mycket besynnerligt. Det finns ett samhällsfenomen och personer som är fixerade vid vad de uppfattar som nyttiga livsmedel i kombination med tvångsmässig träning. De är inga vålnader, de existerar.

Av dessa företrädare för forskningsfältet är det ingen som egentligen satt sig in i eller ens frågat vad våra resultat sedan tjugo år egentligen visar (med ett par undantag och de utgör ett stöd). Trots det är det flera som menar på att ortorexi inte finns och det är så klart att om man inte accepterar namnet så finns det inte men det gör däremot tillståndet.

Många blev duperade av en studie från Göteborgs universitet där doktoranden påstod att ortorexi med träning var ett svenskt mediafenomen, detta trots att hon aldrig undersökt det. Som forskare borde man vara mer kritisk granskande av dylika påståenden men tydligt är att man inte har brytt sig om det i Sverige. Det finns däremot forskargrupper i andra länder som håller med om den beskrivning som vi på Ylab antagit och arbetat efter under alla år. Vi var helt enkelt bara för tidiga för det svenska forskningsfältet. En framstående forskare inom ätstörningar skrev dessutom att ”det aldrig kommer forskas på träning”. Det var dumt skrivet och tillika sagt och det har han säkert fått äta upp nu efter alla internationella studier som publicerats om ortorexi (inklusive träning).