Om man börjar varje dag med att säga ”jag mår fantastiskt” mår man bättre då? Om man ler utan att vara glad, blir man glad då? Det kanske får omgivningen att tro att vi mår bra men jag tror knappast att man går på det själv. Man kan förvisso leda bort sina tankar från de olustiga känslor man har men det lindrar ju enbart för stunden. Själva problemet är ju kvar så för att må bättre bör man nog fundera på hur man kommer åt orsaken om man nu bör ändra sitt sinnesläge vill säga.

Om vi är i sorg är det väl ganska naturligt att inte vifta bort det utan låta sorgen ta den tid det tar. En olycklig kärlekshistoria gör ont men det måste den få göra och tiden läker som man säger. Men när det handlar om att man fastnar i olustiga känslor utan synbara yttre orsaker ja då är det dags att se över hur man egentligen tänker. Den som tycker att allt man gör blir fel kommer säkert att fortsätta göra fel tills man inser att ord som ”allt” inte stämmer med verkligheten. Ingen kan gör fel i allt. Detsamma gäller när man tänker att ingen kommer att tycka om mig. ”Ingen” är även det en överdrift och bättre är att tänka att ”någon kommer en dag att tycka om mig”.

Den som lider av ortorexi är rädd för att gå på restaurang för ”det finns ingenting man kan äta”. Bättre är att tänka ”det finns säkert någonting som jag kan äta” och med lite hjälp se fram emot att man en dag kommer att tänka ”så klart att det finns något som jag kan äta.

Vi känner vad vi tänker och vi gör vad vi känner.