Någon på tråden: Jag kan inte sitta, jag kan inte äta, jag kan inte sova, jag kan inte minnas, jag kan inte fatta beslut, jag kan inte tänka klart…..så låter många nödrop. Ortorexia atletika är förrädiskt eftersom det slår ut logik och sunt förnuft till förmån för tvångsmässiga tankar på mat. Det enda som hjälper är att springa, springa, springa…………
Från glad och sund till ledsen och desperat
En gång i begynnelsens tider var man glad och positiv. Lite sundare mat och motion för hälsans skull blev en fasansfull resa i nedförsbacke utan slut. Hur kunde det bli så? Varför kan man inte stoppa rädslan för att äta vissa saker eller sluta att röra på sig? Varför krävs det mer och mer aktivitet för varje dag som går samtidigt som det blir färre och färre livsmedel?
Att försöka själv gång på gång
Det är extremt svårt, om inte omöjligt, att ändra sitt förhållande till mat och träning själv. Alla de gånger man försöker få ordning på sitt osunda beteende på egen hand och misslyckas innebär sämre självtillit. Det leder i sin tur till att det tar längre tid innan man söker hjälp och i och med att man troligtvis även blivit sjukare så tar behandling längre tid. Så ju förr du ger upp på dina egna idéer desto bättre. Det är inget misslyckande att ta hjälp för det behövs både kost-, träning- och beteendereglering på en och samma gång. Sedan behöver man hjälp med att förändra alla vanor och tankar för att bli helt fri och helt frisk.
Skriver under på den. En störd hjärna kan inte hjälpa en störd hjärna. Alla dessa tankar. Som skärmar av en mer och från att vara ”vanlig”. Äta vad man vill. Träna när man vill. Inte träna för att man måste reda ut sina tovor (läs dämpa sin ångest). Eller äta det man BESTÄMT. Eller inte alls. Då hjälper bara hjälp på bred front. YLAB är ens soldater när man ställer sig på barrikaden. Dom vet vilka vapen som krävs för att krossa ortorexi monstret. Det är skrämmande först. Men att bli fri. Är värt att kämpa för.
GillaGilla