ELITen TRÄNAR GRENNÄRA

Elitidrottare tränar helst och målmedvetet vad som kallas grennära. Det betyder att de övningar man gör ligger nära de tävlingsmoment som har i fråga om belastning, ledvinklar och hastighet. Anledningen är att träning är specifik vilket innebär det man tränar är vad man blir bra på. Eller som Ali sa en gång ”vill du bli en bra boxare – boxa”. Visst är det så men det finns möjlighet att träna kompletteringsträning exempelvis styrketräning men då bör övningarna generellt sett engagera samma muskler, vinklar och hastighet som vad som gäller i den egna tävlingsgrenen.

DYRBARA ERFARENHETER

Det finns flera exempel på hur idrottare kompletterat med klassiska styrkeövningar såsom marklyft, knäböj och utfall på ett sätt som gjort dem tunga och långsamma – inget vidare för en boxare. Eller när ett vollybollag fick stretchövningar framtagna av fysioterapeuter för att minska skaderisken. Effekten blev att de inte kunde hoppa lika bra dvs explosiva styrkan försämrades.

FRITT FRAM FÖR MOTIONÄRER

Motionärer behöver däremot inte ha samma krav på specificitet. Här är det snarare positivt att ha vad som kallas en ”belastningsvariation” vilket innebär att man tränare hårdare ibland och mindre belastande andra gånger samt varierar muskelgrupper. Begreppet crosstraining representerar när man tränar en given kapacitet som exempelvis kondition/uthållighet men alternerar med  olika typer av träning; simma, cyckla, spinna, simma för att ge några exempel. Inte så dumt.

Att träna exakt samma program ökar risken för stagnation vilket kallas ackomodation i träningslära. Variera din träning om du är motionär så minskar du även risken för överbelastningsskador. 

Intresse kompletteringsträning