Datorerna går varma och pressarna likaså efter Herman Ponzers bok Burn släpptes. Påståendet att träning inte påverkar ämnesomsättningen, vilket man menar att allmänheten fått veta att det gör, är en myt som Ponzer nu vill slå hål på.

Dagens anti-fetma kampanjer och Folhälsomyndigheter förordar en ökning av daglig fysisk aktivitet i syfte att öka total energiförbrukning som ett led i att bromsa övervikt. Olika insatser görs, baserat på antagandet ovan, och tidigare forskning har funnit samband mellan aktivitetsvolym och total energiförbrukning (TEE).

Ny studie visar på låg effekt på energiförbrukningen från intensiv fysisk aktivitet

Dessa påståenden utmanas nu av Ponzer med medarbetare som undersökt aktiva populationer och kommit fram till att dessa inte har en högre total energiförbrukning per dygn (TEE). Man fann att TEE ökade vid aktivitet på en lägre nivå men planar ut på högre nivåer och att kroppssammansättning och aktivitetens intensitet modellerar ämningsomsättningsnivån.

Effekten av fysisk aktivitet på TEE uppgick endast till 7% när man kontrollerat för fettfri vikt (vilket är den starkaste påverkande faktorn för energiförbrukningen), fettvikt, ålder, kön och mätplats.

Gällande rekommendationer för energibalans och fysisk aktivitet bör omvärderas.

Det är Ponzers grupps mening att energibalansmodeller från folkhälsovetenskapen bör omvärderas med större respekt för de komplexa effekter som fysisk aktivitet har på ämnesomsättningens fysiologi.

Personlig reflektion

Min personliga reflektion är att media (inklusive bokförlag) och trådar på sociala medier är väl dramatiska i sina påståenden att ”träning inte ökar vår ämnesomsättning”. Man blandar dessutom ihop begreppen fysisk träning respektive fysisk aktivitet. Fysisk träning är en målmedveten, regelbunden fysisk aktivitet i syfte att förbättra prestationsförmågan. Fysisk aktivitet är en pulsförhöjande aktivitet såsom promenader, trädgårdsarbete med mera.

Men med detta sagt kan jag gladeligen tillägga att träning är inte en bantningsmetod oavsett vilka studier och folkhälsomyndigheter som påstår något annat.

Referens