Väst talar, skriver och planerar. Öst reflekterar, funderar och upplever.

Hur gärna vi än vill ta till oss österländska seder och bruk så faller vi till korta på grund av vårt eget filosofiska arv. Sedan antikens tid har vi anammat logik och verbalt resonerande i väst medan inre reflektion varit något som man i Öst fått med sig som barn. I vårt land har struktur, ordning och reda en given plats medan det österländska sättet att leva (i alla fall i Kina och Indien) är lite mer flexibelt med lösa ramar. Medan vi har fasta tider att följa finns ett tidsspann på två timmar i Kina, medan vi löser våra konflikter genom att tolka det talade eller skrivna språket ser österlänningar gärna till beteende.

Sedan eller nu?

Mindfulness beskrivs ofta i väst utifrån alla fördelar och vinster det ger. Det ska säljas in som lösningen på stress och inte minst för att det fördröjer Alzheimers. Det ska reduceras i tid och karaktär så att västerlänningar klarar av det (det får inte bli för obekvämt) medan uthärdandet är en viktig del av utvecklingen i öst.  Vi ser till målet och så även med Mindfulness. Men själva idén med Mindfulness är inte målet eller vinsterna utan upplevelsen av nuet. Att utöva Mindfulness, blott en liten del av ett omfattande meditativt system, är att uppleva processen och trimma sitt medvetande till att förstärka medvetandes förmåga till att vara i nuet.

Flera bollar i luften eller ingen boll alls

Jag började meditera som en del av den kinesiska träningsformen Wushu för cirka 40 år sedan. Då tyckte jag det var spännande med alla positioner, övningar och serier som krävde andning, fokus och en god portion fysisk förmåga. Många år senare när jag kommit en bit på vägen fick jag börja träna på icke-agerande och att göra ingenting, tänka på ingenting och förvänta sig ingenting. Det var en av mitt livs största utmaningar att bara kunna stå still med händerna på magen och försöka att vara ”ingen”.

Öst och Väst – så olika men så spännande båda två. Jag är så lyckligt lottad att ha fått uppleva båda ytterligheterna för att lugnt falla till ro i vårt svenska mellanläge lagom. Det är inte så dumt det heller.